Jag är den enda i hela tunnelbanevagnen som är djupt försjunken i litteraturens värld med en tegelstensbok. Det säger förhoppningsvis inget om viljan till folkbildning, förklaringen kan vara så simpel att det är gammalmodigt och bökigt att släpa med sig en inbunden bok. Många läser kanske mer bekvämt på en smartphone eller läsplatta.
Det är på tiden att SL med Arriva också de värnar folkbildning och inspireras av Moskvas stads initiativ: ett virtuellt bibliotek där vi kan låna böcker när vi åker tunnelbana och buss. Ett hundratal ryska klassiker av Tolstoy, Pusjkin, Dostojevskij, har blivit tillgängliga för pendlare. Nu kan alla färdas i en vagn med sin älskare, som Tjechov kallade litteraturen. Resenärerna får även vara med att utöka författarutbudet och välja till fler som kan nås via wi-fi som är gratis i Moskvas metro.
Vi sägs leva i ett kunskapssamhälle, utveckling går så fort att det blivit svårt för vår hjärnstruktur att hänga med. Då krävs det att vi från tidig ålder har litteraturen som grund att stå på, då kan vi få en ansenlig ordkunskap och uppfattning om världshistoria, dessutom undviker vi att bara bli psedointellektuella som får några rätt på högskoleprovet. Istället blir vi en del av samhället som vi ingår i.
Det går inte att skylla på att utvecklingen går för snabbt, resurserna finns men viljan måste späs på att göra litteratur tillgängligt för de breda massorna. Det behövs satsningar från fler håll än givna Kulturdepartementet. Med ett virtuellt bibliotek kan det bli mer attraktivt att resa i kollektivtrafiken, vilket i slutändan är i alla parters intresse. Dessutom kan reklam för litteratur aldrig vara fel.
Nyligen introducerade Stockholms stadsbibliotek det digitala barnbibliotek Bibblix, låt oss inspireras av den appen. Istället för att resenärer ska betala som i förlaget Storytels app BookBeat, borde användaren endast behöva ett bibliotekskort eller SL Access. Komiskt vore det om någon skulle försöka sig på att bruka bröderna Bromans teori som menar att när kultur blir gratis för allmänheten bidrar det i sin tur till sämre försäljningssiffror, i detta fall för bokförlagen.
Vi lever i slutet av Gutenbergparantesen och behöver inte längre förlita oss på tryckpressar och pappersmassa. Idag kan vi utan påverkan på miljön och risk för brand samla alla klassiker och skapa ett nytt virtuellt Alexandriabibliotek.
Som Sven Eric Liedman sa: ”I en demokrati får inte kunskap bli ett privilegium för några få”. För pendlare och alla de nyanlända som ska integreras öppnar ett virtuellt bibliotek upp en ny värld, där alla kan få bättre språkförståelse. Vi ska inte underskatta den tid många varje morgon och eftermiddag spenderar för att ta sig till och från jobbet. Det finns timmar varje vecka att avsätta till förkovran istället för tidsfördriv på tåget där vissa bläddrar igenom matfoton och klipp på kattungar som slår sig.
Vi borde leva upp till rollen som utdelare av Nobelpriset i litteratur. Det är tamt att det enda kulturella vi kan göra i t-banan är att gå på konstrunda, det behövs mer än så. Stockholm stad har alla förutsättningar att gå om andra huvudstäder. Vi kan med fiberlösning få ett stabilt wi-fi nätverk under färden.
Låt ”Bookaholic” bli en allmän term, Svenska Akademiens ledamöter behöver inte vara de få som är exempel på sådana, de har förälskat sig såpass mycket i litteraturen att det nördat ner sig. Det måste bli populärt med textsidor, den enda ljusglimten vi har i kampen för att slå en guldfisks koncentrationsförmåga. Uppmuntra inte passiviteten där människor till slut smälter ihop med sina smartphones och okritiskt vill skaffa ett chip i handen, inte olikt Orwells omtalade streckkod i nacken. William Shakespeare skrev att: ”boken motverkar människans förbannelse, dårskap och okunnighet.” Enda hoppet är att ständigt bomba oss med böcker var vi än befinner oss.
