Snart är AR-revolutionen här

Augmented reality-tekniken är inte bara en hajp, den har också skapat ett fundament för en informationsrevolution. Människan bör vara lika ivrig som när Gutenberg uppfann boktryckarkonsten. Vi borde förstått att det vilade en revolution inom tekniken när AR-spelet Pokemon Go lanserades och människor plötsligt började leta efter virtuella objekt på gator och i parkernas buskar, där de till synes såg hypnotiserade ut och vandrade som zoombier försjukna i AR-dimensionen. Det finns själ att bejaka en utopisk AR-dimension, eftersom det går att utforma och bygga en plattform som hjälper människan att se till det allmänmänskliga bästa.

Augmented Reality är ett fönster till ytterligare en dimension och bör inte reduceras till verklighetsflykt. Vi skall förstå att AR är en teknologi, precis som skriften är en teknologi. Precis som böcker hjälper oss i sökandet och grundar för kunskap, blir denna teknik ett medel för människan att utföra datautvinning och på så vis skaffa sig en grundad teori om samhällets tillstånd. AR existerar med hjälp av programmerare, de skriver kod som skapar grafiken som adderas till verkligheten framför oss. Decartes sa att tänka är att leva, i AR-dimensionen är att se att leva. Att tänka är så klart aldrig försumbart, det handlar om att uppfatta verkligheten i enlighet med vad man ser i AR-dimensionen. AR hjälper människans minnas och att fysiskt kontrollera om sitt tankeinnehåll överrensstämmer med till exempel känd fakta som visualiseras i AR-fönstret. Tankeverksamheten i kombination med AR-dimensionen gör att hen kan se information och föreställa sig en skuggbild av idealet, vilket underlättar allt från samhällsbygge till att måla upp en utopi eller skapa konst. 

Det finns flera sätt att tillgodogöra sig AR, vi håller upp en smarttelefon och upplever AR-dimensionen på skärmen genom kameralinsen, i framtiden kan vi förbereda oss på att Homo sapiens kommer bära glasögon eller linser, som gör det möjligt att direkt se de virtuella tingen i människans omedelbara närhet. Redan idag kan vi projicera 3D-objekt framför våra fysiska kroppar med en projektorlampa.

AR hjälper oss att undersöka vår värld, i utbildningssyfte finns många fördelar; solsystemet kan placeras på en matta i vardagsrummet, donationer till politiska partier kan åskådliggöras och tekniken kan hjälpa kirurger vid operationer att se exakt var de ska skära med skalpellen. Potentialen är enorm när individen får tillgodogöra sig oändligt med fakta, se de förflutnas historia, men kanske viktigaste av allt; föreställa sig hur världen bör och kan se ut. AR gör oss vetgiriga, samtidigt som det omstrukturerar medvetandet och förändrar utbildningskulturen, en kultur som i dag håller på att bli muntlig när böckerna försvinner. 

Kanske kunde vi ytterligare ha greppat ARs potential när Facebooks grundare Mark Zuckerberg intog den publika scenen och presenterade möjligheten för användare att lämna virtuella meddelanden på fysiska platser till sina vänner och allmänheten. Ännu har det inte skett, Facebook har endast lanserat ett AR-kit för utvecklare, som vill skapa 3D-objekt utifrån fantasin. Att rista in en kärleksförklaring till någon i ett träds bark eller på ett matbord på en restaurang har gjorts i alla tider. Tänk er att vi människor med hjälp av AR kan informera, ge råd men även varna varandra utan att bruka några naturresurser, då blir fysiska skyltar onödiga. Ana därför sprängstoftet inom en teknik som skapar en gemensam plattform för information och kreativitet, en som presenterar möjligheten att förena individer som ofta sitter försjunka i den virtuella världen utan att reflektera över att alla samhällsvarelser intill dem andas samma syre.

Det är inte en omöjlighet att måla över, täcka hela den synliga världen med AR-tekniken, vem som helst kan bli gatukonstnär och skriva intresseväckande ord på nationers virtuella väggar. Vi tänker oss att alla de temporära konstverk och graffitimålningar som egentligen borde vara permanenta, hur kontroversiella de än är, finns där i AR-biblioteket, sådana som; Arturo Di Modicas ”Fearless Girl”, den lilla flickan som stod utanför New York Stock Exchange, Ai Wei Weis 3500 flytvästar som hängde på fasaden till Konzerthaus i Berlin och Banksys muralmålning i Gaza. Det som fanns för tusen år sedan kan plockas åter med AR, statyer kan komma till liv och inget är försvunnet.  

Varför inte utforma en AR-plattform och döpa den till ”logos”, som på grekiska kan betyda: ord, mening och förnuft. Människan kan inte se verkligheten som den existerar, oberoende av våra sinnen och föreställningar, utan tolkar världen genom sinnesintryck, i sin medmänniskors kontext och med hjälp av kulturen. AR är revolutionerande eftersom en fusion äger rum; människan tolkar verkligheten tillsammans med bilder, information och statistik, som visualiseras framför synfältet och fördelaktigt även placerar datan i en historisk kontext. Se det som en kemisk förening som har förmågan att få substanser att interagera med varandra. 

Detta möjliggör en process som kan, om förnuftet är där, leda till en bättre förståelse för vad vår värld innebär. Den öppnar för en striptease av mänsklighetens föreställningsvärld, en brutal avmaskering. Detta menar många är vitalt och nödvändigt för att vi ska kunna vara aktiva medborgare. Vi bör i någon mån försöka montera ner och klä av murarna framför oss för att delta som samhällsvarelser, att kunna ”röntga” byggnader, myndigheter och bankers verksamheter. Detta är få förunnat, enbart de individer som självmant söker efter kunskap och information kan upplysas. 

AR öppnar upp för en bildningsprocess, en medborglig bildning och underlättar kritisk tänkande. När vi står på Gustav Adolfs torg kan vi se maskineriet på Utrikesdepartmentet, vi ser biståndet i form av transfereringar på en karta eller om vi står på Hamngatan framför Nordeas kontor kan vi se hur de hanterar kapitalflöden. Tänk er att det som oftast är dolt, i alla fall det som är i skymundan för människan, statistik och fakta, binds samman med information som är knutet till vad du ser framför dig. Vad sker egentligen när verkligheten korsbefruktas med fakta och allt det som AR-dimensionen kan tillhandahålla?

Människan sägs ibland vara lat till sin natur, men med hjälp av AR skulle hen kunna se ett kunskapsträd med förgreningar framför sig, utan att behöva formulera en frågeställning och utan att använda sig av en sökmotor. Då kan hen tillgodogöra sig en uppsjö av kunskap direkt på den fysiska platsen hen befinner sig i. Grundämnens uppbyggnad, hur pyramiderna kom till och antalet riksdagsledamöter som röstat i en viss omröstning, kan på studs visualiseras mot asfalten på gatan.

Naturen och vad människan skapat måste vi försöka se rationellt och det är inte alltid lätt för homo sapiens, utan hjälpmedel som kompass och karta. Kritisk tänkande är sålunda för den moderna människan inte alltid närvarande. För att ta på oss nya glasögon och uppleva nya perspektiv, zooma in och se bakom tapeten av en ofta förrädisk och falskt entydig mänsklig historia, går det att driva tesen att vi behöver tekniken och i detta fall ARs hjälp. För vi kan inte skjuta upp vårt omdöme, vår förståelse, och vänta tills vi ansamlat all fakta, för då kan det vara försent. Här kan AR hjälpa oss att direkt analysera ny data i kombination med vår egen kunskapsbank.

När människan flörtar med maskinen, förälskar sig och blir dess slav, vilket numera händer på daglig basis, bör studier och test utföras innan AR-plattformen lanseras och artificiell intelligens kan implementeras. En hälsosam debatt utlyses för att det finns ödesdigra konsekvenser med en AR-dimension som blir propagandistisk eller censurerad. 

Det är rimligt att utveckla och organisera en AR-plattform utan hierarki eller särintressen som äger rättigheterna: vilka de än må vara, även de som säger sig vara opartiska techjättar. Utformningen kan inte bli en AR-plattform där användare endast ägnar sig åt subjektiva observationer eller där näringsliv och stat förvrider eller blockerar vyn. Den måste bygga på fundamentet transparens för alla. Grundpelare bör vara en fri och öppen sfär, baserad på open-source protokoll och block-chainteknik. AR ställer frågan på sin spets: vad vill vi ha för samhälle?

Med nätverket och internets uppkomst, lever vi i informationstidsåldern. I den kan vi välja att drunkna i så kallad fakta och data i största allmänhet, data på fysiska servrar eller i ”molnet" som kan nås på begäran. Wikipedia, världens största uppslagsverk, existerar endast i den digitala världen, även om en konstnär en gång försökte att skriva ut lexikonet på papper och då uppskattade han att det skulle gå att samla alla miljontals Wikipedia-artiklar i totalt 7473 böcker. Wikipedia finnas till viss del tillgänglig på direkt begäran i AR, Wikitude, det underlättar för människan att tillgodogöra sig information. Tänk på att människans minnesteknik förändras under tidens gång och med teknologins utveckling, även SOM-institutet, Statistiska centralbyråns statistik och Svenska lagboken borde finnas på den gemensamma plattformen, för att vi ska kunna jämföra. 

Människan tror att det är lätt att ta del av den digitala informationen, att den bara är en knapptrycking bort, men vi har både oundvikligen och på grund av särintressen skapat lager mellan den digitala kunskapsbanken och människans synorgan. Vi talar inte om en synvilla, ingen illusion, utan att de sökmotorerna som tidigt vann mark har med sin makt blivit oligopol, de är mellanhanden mellan människan och internet med all dess information. Motorernas algoritmer är inte transparenta för användarna. Här ligger en av nutidens hemligheter. Vi vet att denna digitala värld är uppbyggd av binära tal och att vi inte kan greppa den på grund av just detta. Hur kan vi vara aktiva medborgare om vi inte förstår sammansättningen, konstruktionen bakom kulisserna? Det är på så vis som individen hållits på långt avstånd från den information hen tror sig ha hittat på egen hand, men som egentligen är vald åt hen. 

Det finns ett verktyg som kan slå människan fri från ovanstående predikament och leda till att fasaderna plockas bort, alla filter som separerar oss från sanningar och fakta. Man har döpt denna teknik till ett förrädiskt namn; Augmented Reality, på svenska har man kommit närmare själva innovationen och sprängstoffet som vilar inom tekniken; att det är en förstärkt verklighet vi talar om. Det går att bära öron i AR-dimensionen, i den förstärkta verkligheten kan du till skillnad visualisera skattesatser likt tårtbitar; intäkterna från kapitalskatt jämfört med inkomst. 

Verkligheten kännas ibland som en diffus kuliss. Vad vet vi om konstruktionen av kulissen? AR-tekniken har möjligheten att blotta de dolda orättvisorna och skapa mer politisk medvetenhet, som hur mycket Vattenfalls kolkraftverk i Moorburg släpper ut. Att våga veta är inte för alla, men i AR-dimensionen blir det oundvikligt att förstå och sätta sig in i andras föreställningsvärld och de socioekonomiska problemen.

Det svårt att påstå att man glömde något eller ignorera strukturer, hierarkier och information när AR-dimensionen konstant finns till hands. Inget behövs hållas hemligt, myter punkteras och resursfördelningen avtäcks. Molntäcket som ligger över samhället i form av en skapad konsensus blåser bort med AR-vinden. Adams Smiths så kallade osynliga hand kan greppas och finanssystemets uppbyggnad läggas som ett pussel och vi kan försöka få alla bitarna att falla på plats. Kulturen kring sekretess rubbas, medborgaren får en överblick och en fullständig förståelse för sammanhangen, det offentliga samtalet triggas igång medhjälp av AR. Människans kunskapsapparatur förändras, världen förstärks och blir mer verklig i juxtaposition med det overkliga — orättvisorna.

Publicerad av Opulens 

Svängdörren mellan Finansinspektionen och bankerna

Ekobrottsmyndigheten har äntligen hittat fram till Swedbanks huvudkontor efter alla rapporteringarna kring den penningtvättshärva banken försatt sig i. Till stor förvåning handlar det ännu inte om brottet att tvätta pengar utan att det är insiderinformation som ska ha röjts. Swedbank-dramat fortsätter men det är inte som går att tro på Finansinspektionens begäran EBM gjort en razzia och väckt misstanke om svindleri. 

På FI pågår hemlighetsmakeri, vad bra tänker de som vill att de ska utföra fler insatser mot penningtvätt, men tyvärr kunde SvD redan i December avslöja att FI skönmålat och sagt att de utfört flera undersökningar än de faktiskt gjort, vi talar här om att ”av 70 påstådda är bara ett tiotal på riktigt”. 

Om en restaurang blir påkommen att servera alkohol till omyndiga eller för den delen medborgare som är överberusade, så kommer serveringstillståndet ryka snabbare än att de hinner byta ett ölfat. För det finns väl ingen chans att polisen tar dem på bar gärning och då väljer att hoppa av kåren för att kunna göra ett inhopp som bartender?

Finansinspektionens handfallenhet är oroväckande om man tänker på hur alarmerande paradisläckan var och att FI därefter fått utökade resurser för att stoppa all penningtvätt i svenska banker. Polisen behöver i ovan nämnda situationen inte ens ha en misstanke för att genomföra ett stickprov. Vad krävs för att FI ska bruka sin arsenal med befogenheter och sanktionera en bank? 

Per Bolund, finansmarknadsminister skyndade till FI för att utreda situationen efter Uppdrag Gransknings avslöjande. Metaforiskt brann Per Bolunds byxor, oroad över Swedbanks fallande aktie eller mer besynnerligt FIs höga personalomsättning. IMF:s Martin Čihák varnade FI redan 2016 med orden: ”det behövs mer personal och mer erfaren personal”. Det blir mer uppenbart att vi bör kalla omsättningen för en svängdörr mellan FI och banksektorn, där personal på FI lämnat för att de blivit erbjudna mer lukrativa jobb i banksektorn. Media har i flera år rapporterat om hur anställda hos myndigheten rekryteras av banker, det borde därför inte komma som en nyhet för regeringen när SvD redan 2008 skrev ”Bankerna dränerar FI på kompetens”.

Chefen för penningtvätt på FI Christine Lynn Wandt och generaldirektör Erik Thedéen får enbart en pekpinne från Per Bolund som handlar om att FI skall granskas och att de måste bli ”effektivare”. New Public Managment genomsyrar nu alla statliga myndigheter och det är då inte märkligt att företagssnack som effektivitet infekterar och att tjänstemannaansvaret oroväckande är glömt. 

När polisen i väntan på att gå in och inspektera en krog ställer sig vid en kiosk och äter en korv så infinner sig aldrig tanken att strunta i alltsammans och åka hem till stationen. Men FI verkar under en sådan liten betänketids period lägga ner utan åtgärd. Trots att vi har en banklagstiftning så frias bankerna utan reprimander, det kommer snart visa sig om misstankarna om penningtvätt som flera journalister avslöjat är sanna. I så fall kommer bankerna, som vi vet saknar moralkompass, behöva bära fotboja eller så bör Sverige överväga att förstatliga affärsbankerna. Under denna skakiga period måste Riksbanken omgående utfärda en e-krona och börja se över möjligheterna att konvertera affärsbankernas egenskapade pengar, då trovärdigheten till det finansiella systemet inte kommer att kunna lyftas när bankerna saknar samvete och inte bättrar sig. Det går att undra om inte FIs tjänstemän vid detta skede ångrar sin slapphet. För att FI som myndighet skall säkra det som politikerna menar är system kritiska banker och dess verksamhet, måste de vid denna tidpunkt utveckla ett datasystem med algoritmer som täpper igen hålen och se till att utredningar utförs systematiskt. Om inte FI arbetar i skuggorna och är medvetna om alla övertramp som äger rum kommer bankerna och skattesmitande företag att fortsätta utnyttja lagstiftningen.

Det går inte att FI hotar med högre böter när det bara är en klapp på axeln om vi jämför med bankernas vinstmarginaler som tillåts vara enorma på folkets bekostnad. Finansinspektionens Theedén efterfrågar mer dialog, det hade varit aktuellt om det inte som i detta fall gällde brottslig verksamhet.

Publicerat av Aktuellt Fokus.se 

Litteraturen i giftskåpet

CENSUR. Censuren gås tillmötes när vi låter privata aktörer sköta allmännyttans verksamheter. Den allmänna upplysningen kan inte hållas tillbaka, bara förgiftas av privata intressen. Så resonerade Nackabon Göran Folin som offentligt klippte sönder sitt lånekort inne i biblioteket.

Vem kunde tro att en aktiv medborgare med intresse för yttrande- och tryckfrihetslagen i protest skulle klippa itu sitt bibliotekskort? Den handlingen är inte så radikal som vi kanske kan tro, när det pågår en debatt om kommunerna ska tillåtas privatisera sina bibliotek.

Alla som följer debatten bör veta att i Sverige finns det en kommun som valt att privatisera samtliga av sina sex bibliotek och det är i Nacka denna historiska skymf mot folkbildning ägt rum. Vid årsskiftet fick aktiebolaget Axiell monopol på att förse Nackaborna med läsning.

Nacka Forums bibliotek har förberett sig på skiftet, deras blogg heter redan: Nacka Forum Bibliotek — Mötesplats Mitt i Världen. När vindarna började blåsa i kommunhuset instiftade biblioteket tidigt ett giftskåp som innehåller vad som en gång tiden ansetts vara ”giftig” litteratur. Grundkatalogen som en gång landets bibliotek var tvungna att ha enligt biblioteksförfattningen och alla böcker på minoritetsspråk är nu hotad av marknadsanpassningen.

Litteratur har den ädla förmågan att förmedla kunskap. Det sägs att en bok kan övertala en novis, men kanske mest unikt så planterar den ett frö för samhällsförändring. En av de sorgligaste av stunder för vår civilisation är när böcker förbjuds eller bränns på bokbål. I storfilmen Kleopatra brinner biblioteket i Alexandria, Kleopatra anklagar Caesar och frågar: hur vågar du förstöra människors tankar? Du har inte rätt att förgöra en enda tanke.

Det så kallade giftskåpet i Nacka Forum, är ett bortglömt kabinett med stängda dörrar i ett hörn och ska inte förväxlas med giftskåpet på Kungliga biblioteket där man gjort bedömningen tillsammans med rikskriminalpolisen att där förvara material med barnpornografi. I Nacka klassificerar de istället skönlitteratur och kurslitteratur som giftig; Salman Rushdies Satansverserna står där, Charles Darwins Arternas uppkomst, Anna Politkovskajas dagbok och även Axplock ur idéhistorien som innehåller det kommunistiska manifestet.

Vem är den som gallrar böckerna och placerar dem bakom stängda dörrar? I mörkret står flera inbundna band och trängs, Solzjenitsyns böcker har fallit på kant, Voltaires Candide och Nostradamus profetior är malplacerade här. Den som vågar öppna träskåpet undrar vad har alla dessa titlar gemensamt? Enligt en bibliotekarie är de kontroversiella, mer än så delger hen inte utan försvinner som en vålnad. Anders Rydell skriver i Boktjuvarna: ”…nazisterna insåg att det fanns något som gav än mer makt än att förstöra ordet, nämligen att äga det, kontrollera det. Att det fanns makt i boken”.

Censuren gås tillmötes när vi låter privata aktörer sköta allmännyttans verksamheter. I den bästa av världar skulle vi ha både fysiska och digitala bibliotek med alla tillgängliga titlar, kalla det ett modernt Alexandria. De som argumenterar för att låta bibliotek välja ut böcker värda att läsa och rensa bort annan läsning, likt Googles partiska algoritmer, vill kanske förbli omyndiga. I ett sådant samhälle blir biblioteket inte bättre än Pocket Shop med en topplisteverksamhet, där bibliotekarien blir den som sköter förståndet åt de omyndiga.

Kant skriver i en av böckerna som ligger i giftskåpet, att för upplysningen krävs inget annat än frihet. Vi hör från alla håll att friheten håller på att inskränkas. Dessa inskränkningar hindrar upplysningen och är lika förödande som att biblioteken inte tillhandahåller alla tidskrifter utan väljer ut ett antal. Nackas bibliotek skyller på bristande resurser, att de inte har råd att ha prenumerationer på alla dagstidningar.

Ett samhällsnyttigt tänkande kan knytas an till public service-debatten kring den nya lagstiftningen om en specialdestinerad skatt som ersätter tv-licensen. Att public service ska ha ett brett utbud som tillgodoser landets alla målgrupper tycker många är en demokratisk överenskommelse och lika självklart som att biblioteken ska förse alla kunskapstörstiga invånare.

Skattebetalarna har inte rätt att klaga på om en viss titel finns i arkivet; Hitlers Mein Kampf  och Horace Engdahls Den Sista Grisen ska finnas för alla att studera, men de har däremot rätt att kritisera om utbudet ter sig för glest.

När bibliotekarier blir anställda av en privat aktör, måste de följa det privata intressets föreskrifter och uppdrag, det är en prekär situation att finna sig i för en person som har i uppgift att förmedla information. Vad vill den privata förmyndaren? Att medborgarna inte ska tillåtas förkovran, att konsensusens dimma ska ligga kvar som ett kvävande täcke och utvecklingen stagnera? Den allmänna upplysningen kan inte hållas tillbaka, bara förgiftas av privata intressen. Så resonerade den engagerade Nackabon Göran Folin som i december, efter fyrtio år som låntagare i kommunens bibliotek, offentligt klippte sönder sitt lånekort inne i biblioteket.

Publicerat av Opulens.se