Swish - de kriminellas våta dröm

I dagens Sverige existerar en skuggekonomi. Vår EU-stat kan teknologiskt ses som ett utvecklat land, i alla fall om påståendet baseras på att vi har ett betalningssytem som är tillgängligt dygnet runt. Skuggekonomin har utvecklats i snabb takt med globaliseringen, den ser inga gränser och är sammankopplad med andra nationers motsvarighet. En avreglerad finansmarknad och en bristande lagstiftning —exempelvis penningtvättslagen — är bidragande faktorer till skuggekonomins framfart. Även affärsbankerna spelar en ledande roll här.

Vissa vill skylla på att den tekniska utvecklingen möjliggjort flera kriminella upplägg, men i grund och botten handlar problematiken till stor del om statens roll i samhället och lagstiftning. Vi bör i denna stund inte blunda för att en svart marknad korrelerar med de socioekonomiska problemen, när dessa växer så ökar transaktionerna i skuggekonomin. Fler skjutvapen än tidigare beslagtogs förra året enligt färsk statistik. Förekomsten av penningtvätt ökar med fenomenet: penningmålvakter, många av dem är omedvetna att de används av den organiserade brottsligheten. I dag, vad än en kriminell vill köpa på den svarta marknaden; narkotika, vapen, eller om vederbörande vill tvätta pengar, behövs inte en väska full med kontanter. Vem undrar inte över om det finns ett specifikt aktiebolag som för privatpersoner agerar mellanhand vid försäljning? Direkt förs tankarna till den privatägda programvaran Swish som möjliggör snabba banktransaktioner. Att swisha har blivit så vanligt förekommande att verbet snart lagts till i Svenska Akademiens ordlista. Att när som helst kunna föra över från ett bankkonto till ett annat har blivit gängse bland en stor del av befolkningen, för närvarande sägs 7 miljoner svenskar vara uppkopplade till tjänsten. 

Swish-appen är inte utspottad av en så kallad “enhörning” som grott i en entrepenörshubb i huvudstaden och kan inte heller klassas som en innovation. När en nation får en uppkopplad befolkning med smarttelefoner, verkar det förväntas, av medborgarna att dessa ska kunna genomföra transaktioner i realtid. Att skapa en betaltjänstsjätte som Swish hade inte varit möjligt utan tillåtelse av Riksbanken. Staten gav i vanlig ordning vika för affärsbankerna och krävde inte sin naturliga plats på betalningsmarknaden. Swish ägs därför av sex stycken affärsbanker, aktiebolaget heter GetSwish AB. Chockerande nog har en infrastruktur som underlättar ekonomiska transaktioner, framför allt penningtvätt, ingen tillsyn av Finansinspektionen. 

Swish i sin nuvarande form är kriminellas våta dröm, eftersom betalningstjänsten inte är rapporteringspliktig enligt penningtvättlagen och GetSwish AB inte behöver meddela Finanspolisen när de har misstankar om penningtvätt eller terrorfinansiering (för det ska affärsbankerna själva göra). Betaltjänsten har funnits sedan 2012, men det är först i år som polisen vaknar till liv och skickar en begäran till Justitiedepartementet, om att regelverket bör skärpas. Polisens nationella operativa avdelning (NOA) skriver i ett dokument: “Swish är ett direkt led i penningtvätt då tjänsten möjliggör att brottsvinster med hög omsättningshastighet kan skiktas i flera led”. En statligt ägd betalningstjänst hade kunnat underlätta för polisen. Nu måste polisen sitta passivt och vänta på affärsbankerna och hoppas att dessa tjallar på sina kunder, om de ens märker av några incidenter. 

För att förbättra nationens cybersäkerhet  borde staten omgående utfärda statliga pengar, en e-krona. Tillsammans med dessa digitala pengar följer naturligt en statlig identifikationshandling och Bank-ID kan anses föråldrad. 

Skuggekonomin får nationens ekonomi att krackelera i fogarna. Utredningen om statens roll på betalningsmarknaden är än så länge bara under beredning, trots att ovanstående visar på att den borde varit avklarad i förrgår.

Publicerad i Dagens Juridik. 

Privatiseringen av våra pengar sker utan debatt

Riksbanksutredningen pågår, en kommitté med riksdagsledamöter arbetar på lagförslag som kommer att påverka oss alla. Riksbankskommittén kom nyligen med ett smakprov på flera tama förslag; bland annat att riksdagen behöver ta över Riksbankens uppdrag och att sätta ett vad politikerna tycker är mer rimligt inflationsmål. 

I denna stund när Sveriges framtid vilar på inte bara på denna utredning, utan också utredningen om Statens roll på betalningsmarknaden, måste penningpolitiken göras begriplig för allmänheten, för den får inte framstå som invecklad och tvetydig. Kommitténs arbete måste ses i ljuset av den historiska svängningen, som ägde rum 1993 när det lagstadgades att Riksbanken inte skall eftersträva full sysselsättning, en spik i kistan för den svenska modellen, istället skulle Riksbanken upprätta ett stabilt penningvärde.

Riksbanken har i flera år haft svårt att hålla uppe inflationen på den önskade nivån, 2 procent i KPI (konsumentprisindex), att Riksbanken låsas att de kan träffa rätt när vi har rådande penningsystem är som att fråga regngudarna om väta vid torka. Riksbanken har sedan kreditavregleringen 1985 förlorat makt till de privata affärsbankerna och det betyder att de förlorat sina styrmedel. Riksbanken sitter inte längre i förarstolen. Många medborgare känner av en ”avsevärd” stegring av levnadskostnaderna i förhållande till lönen och pension. Svenska kronan har genomgått en värdeförändring. Hur har det blivit så här? 

Lyssna noga nu. Detta handlar om vad Riksbankschef Stefan Ingves i veckan varnade för på Aftonbladets debattsida, att privatiseringen av våra pengar sker utan offentlig debatt. Idag skapas nästan uteslutet alla pengar av de stora affärsbankerna, i samband med att de utfärdar lån. Att pengar numera skapas ur luften, erkänner flera centralbanker och är empiriskt grundat i en studie. Vi har i dag 98 procent affärsbankspengar och mindre än 2 procent kontanter, som är av Riksbanken utgivna. Detta nya läge berättar att pengarna inte tillhör samhället längre och att vi fått en skuldbaserad ekonomi. De maktsträvande affärsbankerna har sedan mitten av 80-talet skapat enorma mängder pengar, det går knappt att föreställa sig detta berg med privata skuldlappar (bankpengar).

Stefan Ingves kan predika att ”den som är satt i skuld är inte fri” men samtidigt arbetar han inte som han lär när Riksbanken successivt sänkt räntan. Minusräntan är ett av Riksbankens verktyg som skapar ojämlikhet och leder till förmögenhetskoncentration. Riksbanken har med en negativ styrränta drivit på utlåningen. De som gynnats av detta penningspel är alla som äger tillgångar. Ingen kan väl tro att denna minusränta gynnar någon annan än välbärgade kapitalägare. 

Det var kanske när priserna fördubblades eller tredubblades på bostäder som det svenska folket borde frågat sig vad håller på att ske i vårt land? Temporärt kan vi ha uppblåsta tillgångsvärden på bostäder och aktier, men tillslut spricker alltid en bubbla och de privata skulderna består på samma höga nivå.

De som borde hört varningsklockorna ringa först, är så klart Riksbanken och landets politiker, samt Finansdepartementet. Klockorna borde ha tjutit i världens äldsta centralbank när penningmängden ökat flera gånger snabbare än BNP-tillväxten. Vilket betyder att de nyskapade pengarna icke gått till en produktiv verksamhet för samhället. Glöm samhällsnytta när privata affärsbanker styr penningmängden. Majoriteten av de nyskapade pengarna har inte hamnat i den reala ekonomin utan i en artificiellt skapad del av ekonomin, på finansmarknaden.

Medborgarna borde oroas över att de statliga utredningarna inte berör penningpolitikens underliggande problem. Den enda utvägen bör vara att Sverige reformerar penningsystemet där Riksbanken bland annat utfärdar suveräna statliga pengar, det vill säga en e-krona. Detta innan en oundviklig kris kommer och korthuset kollapsar, i den stunden kommer tillgångsvärdena börja falla. En ödesdiger konsekvens kan bli stagnation och depression. Vi måste avväpna bankerna och döda skulderna, så att Riksbanken sakta kan höja styrräntan igen. Pengar bör tillhöra samhället, för pengars värde påverkar oss alla. 

Publicerat av AktuelltFokus