Böcker hellre än bomber förhindrar krig

Fredsduvorna har blivit utrotningshotade nu när tjugohundratalet präglas av krig. Vilka nationer bär bördan för IS framgångar, är frågan som väcks i skuggan av fredssamtalen i Geneve. Hur ser möjligheterna ut att skicka hem människor till sina respektive hemländer när kriget är slut? 

Angela Merkel kan fortsätta predika hoppet om flyktingarnas trygga hemfärd, men bara med trovärdighet om hon på diplomatiska vägar jobbar med Kerry, Hollande, Cameron och Putin för att mäkla fred. I stället för att ge miljardstöd av EU-pengar till Turkiet bör de gemensamt bygga nya universitet i länder som drabbats av de makabra drönarattackerna och lägga resurserna på att restaurera infrastruktur samt ge medel till biståndsorganisationer som mer tillförlitligt kan ta hand om flyktingar än president Erdogan som beordrar salvor mot flyktingbåtar för att sänka dem. 

Skräcken hade länge legat i luften, Bryssel stod på tur att drabbas av ett attentat efter Parisnatten som ingen kommer att glömma. I tumulten efter sprängningen på flygplatsen i Zaventem och metrostationen Molenbeek är det viktigt att notera varför terroristcellen slog till i Europas hjärta Belgien, ett land med utbred fattigdom och sociala klyftor – undvik att kalla det för den numera alldeles för utredda benämningen ”utanförskap”. I detta land var det högst troligt att en attack skulle ske, inte bara för att det är EU-parlamentets fäste utan i staden ligger också NATOs högkvarter. 

Det kan dessutom vara av intresse om mannen med bombbältet gick in i terminalen och valde just American Airlines incheckningsdisk, representerande en nation som agerar världspolis. Den långa involveringen i regionen och krigsföringen har provocerat fram jihadisterna men den kommer aldrig, aldrig att rättfärdiga självmordsbombarnas handlingar. För att förstå måste vi blicka tillbaka på vad världshistorien har att berätta: Sykes Picot avtalet och västs stöd av diktatorer i tid och otid. 

IS är en dödskult som uppstått i öknen vill vissa påstå, när den egentligen konstruerats som ett vapen i form av en armé från glöden i askan och bara kunnat gro på grund av stöd från Saudiarabien och handeln med Turkiet. 

I filmen Mad Max vrålar antagonistens underhuggare ”Valhalla” innan de begår självmord, inte olikt IS-soldater som skriker Allah Akbar. De fiktiva karaktärerna tror att de kommer att anlända till ett underbart efterliv, samtidigt tror många som strider för IS att när de begår ett självmordsattentat och dött får de 72 oskulder i paradiset. Att träna en armé att tro på gudomligt efterliv slog inte Sun Tzu när han skrev Art of War, det skulle skrämt honom att sia och se martyrer: Kamikazebombare och IS fruktansvärt effektiva metoder att låta sina soldater tro att det som komma skall blir livets höjdpunkt. 

Händelserna i Belgien blir lika surrealistiska som Hieronymus Boschs triptyk Lustarnas Trädgård, en blandning av mänskligt dårskap där hybrider: hälften människa hälften djur dansar i paradiset. Är det hit IS-anhängare hoppas komma? Bör de istället beskåda Boschs målning Den Yttersta Domen? Nej, det skulle inte anstå dem då de systematiskt förstör kristen konst så fort de kommer över den.  

Jihadisternars framtidsvision är viktig att fokusera på, lika mycket som befolkningens i Syrien, Libyen, Irak och Afghanistan, många av dem har förlorat hoppet när de bombats i spillror och nationernas gränser suddats ut. Nu har många drömmen att istället leva i ett kalifat och tolkar islam på ett förvridet sätt. Inte en glimta av ljus, människan önskar då att lämna det värdsliga livet för att slippa plågas och rekryteras lätt av extremister. Enda sättet att vinna över extremismen och åter inbringa hopp är att ge alla möjlighet till utbildning. Bomba med böcker. 

Terrorkampen kallas den, Jan Björklund skriker krossa terroristnätverken, när Anders Ygeman är mer sansad och vill informera att myndigheterna jobbar på ökade resurser för att skydda medborgarna, lugnar med att landets säkerhetsrisk inte höjs och att EU skrämmande nog snart kan ha en polisstyrka som arbetar i hela det federala territoriet.

Bara när vi sugit åt oss historia och har fakta som en grund att stå på innan vi låter oss överflödigas av nyheter går det att luta sig tillbaka i tevesoffan och lättare navigera i socialamediadjungeln eller följa traditionella mediers rapportering om terrordåd. Med bred kunskap är det inte lika lätt att överväldigas av rädslan som oundvikligen dyker upp när vi vandrar längs tunnelbaneperrongen eller när diskussionen på jobbrasten spårat.

Säkerheten i landet måste prioriteras av politiker och polisen men det måste finnas en gräns för övervakningssamhället och kurage nog att inte ge klartecken till federala styrkor. De som har makt måste eftersträva att vi inte går med i NATO, för om Sverige skulle ge vika för alliansen hamnar landet i en position där vi inte kan styra utrikespolitiken och hamnar således högre upp på listan över måltavlor som jihadisterna noga väljer utifrån och planerar nästa dåd. Det är oundvikligt i en tid av krig. 

Carolina Sundell

Stoppa jättens tempel i Kungsan

Som en bomb slår det ner att Stockholm Stad i lönndom ger Apple den finaste tomten i Kungsträdgården för att där bygga ett glaspalats. 

Det är säkert många som tillber Apple för att deras produkter lyckats bli en betydande del av vår vardag. Det är så lång gånget att vissa påpekar att vi numera är deras teknologislavar. Apple har makt. Hackar någon vår iPhone får de oändlig insikt i privatlivet. De som avgudar varumärket vill att vårt land får en glaskyrka i Stockholm att tillbe äpplet där de kan vädja efter nya OS-uppdateringar. 

Sverige var ända fram till 2012 utan en Apple Store, det kan tyckas konstigt då marknaden för deras produkter är stark procentuell i jämförelse med andra Europeiska länder att det borde lätt ha förblindat kapitalismens dyrkare. Svenskarna har alltid varit redo att tälta för att få det senaste eller till och med resa till New York för att handla före vännerna i Apples glaskub, en modell som påminner om det påtänkta bygget i Stockholm.  

Apple har med sin affärsmodell gjort enorma vinster, de har outsourcat större delar av verksamheten och placerat en filial på Irland för att betala så lite skatt som möjligt och slippa betala på hemmaplan i USA. Ett företag som är under utredning av EU-kommissionen är värdiga att få bygga en butik som portal till Kungsträdgården, tycker Stockholms Stad. DNs krönikör Barth-Kron beskriver Apples plan med orden: ”butiken är ett slott och parken dess trädgård”. Apple försöker paketera sina uppsåt, så att folk inte ska notera att dessa tangerar vandalisering av offentlig miljö. 

Kungsan, där vi alla vistats regelbundet, är kanske inte längre helig mark utan sedan länge nedsmutsad av festivalspyor, i mångas ögon kan allt bara bli bättre än restaurangen Friday´s ubåtliknande skepnad. Nej, det ska inte stå något på denna tomt och blockera ingången till parken, speciellt inte varumärkespropaganda på en av de mest eftertraktade adresserna. Vi kan fortfarande återta folkets park, som ska vara en öppen plats för att flanera - en oas för alla som eftersöker ett lugn i stadskaoset. Det kan bli tufft att ta upp kampen när Kungsträdgården besynnerligt nog kontrollerats av Stockholms Handelskammare och dess bolag Kungsträdgården Park & Evenemang AB, därför bör namninsamlingen göras idag då vi inte har mer tid att förlora. 

Stockholm Stad vet att om de låter Apple bygga på tomten i huvudstadens mest centrala park så kommer detta väcka protester, de gamblar i hopp att invånarna godkänt att parkkulturen gått förlorad och att staden fullbordar förvandlingen av Kungens Trädgård till kommersens Mecka. 

Dessutom har kommunalråden förbisett två renommerade journalisters läsvärda krönikor; Claes Brittons ”Befria Kungsträdgården” i DN, och Johan Hakelius ”Svenskarna vet inte vad parker är till för” i Aftonbladet. Kanske för att förfallet av Kungstädgården är så långt gånget, har parkens ansvariga slutat att associera Kungsan med Paris skönheter Jardin des Tuileries och Palis-Royal. Där har Apple lyckats nästla sig in, men inte synligt på marknivå utan i Louvrens shoppingcenter. Det passade Apple bra att placera sig i den absoluta närheten av konstmuseets glaspyramid. Den byggdes på beställning av François Mitterrand och har bidragit till en myt: den sägs vara uppbyggd av 666 glasplattor som kopplats ihop med både satan och illuminati, två ord som lätt kan förknippas med företaget i fråga när batteritiden säckar eller App Store inskränker våra val. 

Siris röst säger ta höger där Norrlandsgatan möter Hamngatan. Du har anlänt till destinationen där du kan laga din krossade iPhone-display och här kan du även se de japanska äppleträden blomma, inte bara genom kameralinsen utan snart också genom flera av Apples glasrutor. Låt verkligheten inte bekräfta att Stockholm Stad låter ett företag antasta en allmän plats när allt som behövs är mer grönt gräs som ger andrum. Låt oss inspireras av Drottning Kristinas barockträdgård. Förvandla inte parken till ett utomhusvaruhus när Apple istället lätt kan flytta in i befintliga Gallerian. Då kan Stockholmarna återigen få en park att vara stolta över när internationellt besök kommer eller när barnen jollrar efter glass. 

Carolina Sundell

Publicerad i ETC Stockholm