Ställ riksbankschefen till svars på riktigt!

Riksbankschefen Stefan Ingves besökte förra veckan SVT:s Morgonstudion. Det är inte var dag journalistkåren får möjligheten till en frågestund med självaste riksbankschefen. Förväntningarna, en intervju med en person i en sådan central maktpost, bör vara höga. När journalisten och programledaren Carolina Neurath fick chansen, levererade hon en inte särskilt subtil kritik mot riksbankschefen, den handlande dock enbart om att Stefan Ingves behållit posten längre än sina föregångare och att Riksbanken inte är kapabla att leverera korrekta ränteprognoser. En liten pik fick Stefan Ingves om att svenska hushåll är bland de mest skuldsatta i världen, men detta faktum är svårt att greppa utan kontext kring hur ett sådant skuldberg uppstått och fortsatt växa. Frågorna som Carolina Neurath ställde fungerar egentligen bara om frågeställaren i grunden är individualist och låtsas att Riksbanken inte sedan länge avhänt sig styrning och makt av penningsystemet till affärsbankerna. Detta maktövertag har skett i snabb takt sedan kreditavregleringen 1985, den så kallade Novemberrevolutionen.
x
Vad menas med att vara individualist i detta avseende? Jo, att snävt ha bolåneräntan i åtanke (det är missvisande av SVT:s journalist att anspela på en korrelation mellan reporäntan och bolåneräntan) och hoppet om att svensk ekonomi är ”stark” så länge finansmarknaden går på högvarv och gynnar spekulanter. Denna individualisering blir allt vanligare inom journalistiken, att inte först se till befolkningens bästa utan istället egenintresset. Att titta på Riksbankens felaktiga försök till att gissa reporäntan faller platt så fort vi erkänner att räntekanalen inte längre är ett av centralbankens verktyg för att utöva styrning. En opartisk journalist som inte har något aktieinnehav i en affärsbank eller liknande, kan med ovannämnda frågeställningar endera vara oinformerad eller vilja spela med i penningspelet. 
Tankehaveriet som ofta uppstår kring centralbankers makt beror till stor del på okunskap om hur illa fungerande nuvarande penningsystem är. Många är ovetande om att affärsbankerna, mer specifikt storbankerna, är dagens regenter och har kommit att styra över nationens totala penningmängd och skapandet av våra pengar. Låt tanken sjunka in att det inte är staten, det vill säga inte Riksbanken som skapar våra pengar och styr över köpkraften i ekonomin, utan vinstdrivande banker. Allt är upp och ner, staten har slutat skapa pengar och affärsbankerna tillåts numera skapar pengar ur intet och behöver inte alls som många tror täcka utlåningen i förväg. Detta erkänner numera flera av världens centralbanker och detta faktum är fastslagit i en empirisk studie. 
De negativ konsekvenserna av att ha ett banklett penningsystem är många. En av de mest uppenbara är att när pengar skapas i samband med affärsbankers långivning hamnar majoriteten av de nyskapade pengarna på finansmarknaden och i finansiering som inte ingår i BNP. Ett förtydligande är viktigt här, skeendet innebär en snedvridning av den ekonomiska utvecklingen och leder till att kapitalinkomster prioriteras på bekostnad av lönearbete.    
Kurslitteraturen i ekonomi på landets universitet har trots högljudda forskares och ett fåtal centralbankers anmärkningar, inte hunnit i kapp, trots att många år passerat sedan Bank of England släppte en rapport som visade på att mer än 97 % av pengarna i ekonomin är skapade av affärsbanker. Dagens undervisning beror till stor del på vilken föreläsare studenterna har tur att få och speglar sällan de verkliga förhållanden. Affärsbankerna och marknadskrafternas styrning av penningmängden undgår därför inte bara journalister utan även morgondagens makthavare. 
Med rätt förståelse, vore det lätt för dem dra slutsatsen att Riksbanken bara agerar bank åt affärsbankerna, att deras huvuduppgift simpelt kommit att likna en uppbackningscentral för affärsbankernas transfereringar sinsemellan. Den viktiga uppgiften att kontrollera nationens totala penningmängd och styra den, och även se till att säkra svenska kronans värde, är inte längre något en riksbankschef och hans direktion har någon direkt makt över när de tillsammans med våra politiker tillåtit privatiseringen av skapandet av våra pengar. 
Det är ytterst problematiskt att bankerna i praktik har monopol på skapandet av pengar och att vi har betalningsmedel i form av affärsbankspengar som skapats i samband med lån. Att enbart dessa privata skuldbärande pengar hålls vid liv och får sin officiella status, sitt förtroende, beror framför allt på uppbackning av staten och dess insättningsgaranti. 
Stefan Ingves har under sin mandatperiod suttit på åskådarbänken och låtit affärsbankerna överta i praktik hela betalningssytemet, här ryms en drös med kritik som Carolina Neurath helt utelämnade. När vi inser kapandet av penningsystemet blir det svårt för alla journalister som får möjligheten att tala med Riksbankens ansvarige att inte ställa en enda fråga om all riskerna för ett samhälle som enbart har privata pengar i cirkulation.
Ett penningsystem som styrs av privata banker rubbar nationens maktförhållanden, det hela handlar om en av de vitala maktsfärerna för att bibehålla ett lands suveränitet. Penningsystemet är minst lika viktigt som domstolsväsendet. Tänk er ett skräckscenario med privata domstolar och inse då att det finns ett minst lika skrämmande exempel: affärsbanker som bestämmer pengars första användare och styr över köpkraften i ekonomin. Det är Sverige i dag. När vi torde ha ett jämlikt penningsystem, har vi med detta scenario (i kombination med minusränta) fått en ökad förmögenhetskoncentration, en allokering av pengar i händerna på de som redan har mest. Den kapitalägande klassens härskartid är kommen. Vinstdrivande banker skapar våra pengar och det är under dessa osäkra förhållanden vi lever sedan flera år tillbaka. 
Konsekvenserna syns mer för var dag. Det är bara att titta närmare på skapandet av våra pengar och lära sig mer om penningsystemet, så kommer pusselbitarna falla på plats. Fastighetsbubblan som uppstått på grund av att affärsbankerna tillåtits skapa pengar i mestadels spekulationssyfte kommer till slut att spricka. Vi behöver arbeta för en trygg framtid för samtliga medborgare, affärsbankspengar är inte säkra, lösningen är således statliga pengar. 
Ingen stor ekonomisk kris har ännu drabbat oss, så varför behövs förändring nu? Därför att statliga pengar aldrig kan gå upp i rök, vilket privata pengar kan om ekonomin dalar, stagnation uppstår eller än värre en depression. Räddningen är att Riksbanken ger alla medborgare e-kronekonton och utfärdar e-kronor, men bara tillsammans med en penningreform som tar ifrån affärsbankerna rätten att skapa pengar i samband med lån och ger staten ensamrätt på att skapa pengar.   
Publicerad av INIT.