Vi folket verkar ha tappat allt inflytande över statens agerande i angelägenheter som påverkar oss alla. I detta fall det som rankas som mest akut av väljarna: flyktingpolitiken. Regeringens politiker styr och ställer inte som media målar upp. Kugghjulen snurrar med hjälp av de policyprofesssionella som härskar i skymundan i Regeringskansliet och Riksdagen, samtidigt som smörjmedlet är Alliansens och SDs tankesmedjors propaganda som blir alltmer högljudda: fler låglönejobb (plocka fimpar) och avskaffa plan–och bygglagarna (bygga papphus) kvickt!
Kapningen av demokratin och avsaknad av mångfald hos mediakoncernerna har gjort att statsministerns morgonläsning blivit förgiftad. Under delirium har regeringen valt att försvåra för asylsökande och finansministern stödjer helt plötsligt RUT-avdraget till fullo och lånar utan att investera. Regeringen får inte vara så lättköpta, de måste stå på sig för att värna en stark välfärdsstat som har en statskassa med stadigt inflöde som kan ta emot framtida inkomstbringande landsmän. Kapital saknas men behövs givetvis i detta påfrestade läge med bostadsbrist och fallande skolresultat. Socialdemokraterna kan inte pragmatiskt svika sina grundvärderingar och påbörja stränga besparingar i tider av stor invandring.
Den ljusrödgröna regeringen agerar likt de borgerliga partierna, de sviker solidariska Sverige samtidigt som de kliver i en feg beslutstagare skor. De vågar inte agera i folkets bästa intresse, långsiktigt utan sneglar på populistiska opinionsmätningar.
Att höja skatterna borde vara populärt i ett läge som detta. Men folket verkar ha indoktrinerats att avsky något som varit så fundamentalt genom historiens gång för befolkningens säkerhet, överlevnad och dessutom driver samhället framåt.
Media riktar inte fokus på vikten av att staten ges resurser och låter oss istället tro att enda sättet att lösa landets kaos är att göra det svårare för människor i nöd att söka sig innanför våra gränser och det ska fixas med statliga utförsäljningar. Detta spelar IS i händerna, när allt de vill är att vi ska avvisa muslimerna som söker skydd här. Tillströmningen måste avta för att Migrationsverket och andra myndigheters verksamheter skall kunna komma ikapp med sitt arbete, men detta får bara vara tillfälligt. Även om strömmen skulle avta måste indrivningen av kapital till staten vara först på agendan.
Vi ska inte jaga flyktingar, däremot ska vi söka med ljus och lykta efter skatteflyktingar och de som köpt statligt och placerat vinsten i skatteparadis.
Vill Sveriges medborgare bibehålla eller förbättra den standard som välfärden erbjuder– den som alla förlitar sig på från födsel till pension– är det av yttersta vikt att vi återinför förmögenhetsskatten. Det är ett mycket mer effektivare och pålitligare sätt att hjälpa medborgarna och folk i nöd än att predika att vi alla ska spendera mindre på julklappar och skänka mer till välgörenhet. Det ansvaret kan aldrig läggas på den enskilda utan i första hand på företagen som nyttjar landets resurser och arbetskraft. Att bolagsskatten 1989 - 2003 gick ner från 52 till 22 procent har inte hjälpt. Klyftorna kommer att öka, skrev ledarskribenten Lotta Engzell Larsson i DI i veckan. Det behöver inte vara ödet vi går till mötes om också företagen måste bidra mer till statskassan. Vi får hoppas att regeringen får motgift och tar sitt förnuft till fånga och låter Sverige återvinna sin forna ställning som en stark välfärdsstat som har resurserna att ta emot flyktingar.
Carolina Sundell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar